Helgen gjorde mig nästan lite löjligt glad. Även de delarna som kanske borde kännas lite tveksamma, går att skratta åt. Efter den här helgen har jag börjat känna ännu mer att jag inte vill hem. Jag vill inte bo i Sverige. Jag vill inte jobba som au pair heller dock. Jag vill bo i New York City. Ska det verkligen vara så svårt ?
Denna vecka, denna kommande helg, är det tänkt att jag ska åka med min värdfamilj till lonely planet, Vermont igen. Jag kan verkligen inte se mig själv göra detta. Mobilen har täckning i ett hörne i hela huset. Det är kallt, som i Sverige. Jag kommer se barnen hela helgen. Jag kommer förmodligen äta jättegod mat (alldeles för mycket) och dricka gott vin (lagom mycket). Jag kommer förmodligen texta sönder Emilias mobiltelefon. Texta sönder hela min kontaktlista efter klockan 9 pm när alla andra i huset har gått och lagt sig.
Nu tänker jag inte klaga mer dock. I november när det är dags för Emilias hemresa, så har jag tagit ledigt för att stanna några dagar eller en vecka i stan med henne innan hon åker. Då får vi tid till att göra allt som vi inte har "hunnit" med än. Allt som man faktiskt måste göra när man är i New York. Det lär bli epic !
En bra shoppingrunda här på lördagen. Asballa solbrillor. Åtminstone verkar majoriteten av amerikanerna tycka det... Till och med Emilias värdmorsa har denna modell på glajjerna. Spelar ingen roll vad stilen är i övrigt, men sportsolbrillor ska det vara ! Ehum... Förlorade mina älskade wayfarers förra helgen, kanske borde investera i ett par såna här ?
Esmeralda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar